Jag och Tristan var på hans första "riktiga" biofilm idag. Ja jag måste ju säga riktiga för barnvagnsbio räknas väl knappast som bio för honom.

Vi var och såg "Liten skär och alla små brokiga". En underbar liten film. Jag skrattade mig igenom den och den unge herrn som satt bredvid hade ett stort leende många gånger. Mest tyckte han att det var spännande.

Filmen hade en stor portion med humor och många budskap. Dela med dig, alla behöver inte älska samma saker, vi är rädda för olika saker, färger kan bli nya om man blandar de...
Gå och se den!

Trodde att Tristan skulle tycka att den kanske var tråkig. Han är van att se andra filmer där det händer mer men han ville absolut gå på bio igen.

Gårdagen innehöll ju ett teaterbesök, Longkalsong - maten är klar.
En riktigt rolig teater där de bjöd in barnen att vara med och göra rörelser och sjunga. Jag är ett stort fan av sådant där man inte måste hyssja barnen. Tyvärr var det en del mindre barn som började springa omkring och de sista 5-10 min blev Tristan mer nyfiken på de. Men han satt ner som den kulturelle sonen han är.

6 oktober blir det mer teater, Pompe här i Boden. Ska bli kul.

Ett första besök i sandlådan och gissa om det var spännande. Först verkade det lite läskigt att känna på sanden och han höll sig till spaden och hinken istället.

När han väl kommit underfund med att det gick och gräva i sanden så blev han jätte ivrig. Grävde på sidan, framför, snurrade runt och grävde bakom.

Grävde ner mina fina torn och när han tillslut hittade att det fanns stenar i sanden så började han gräva efter de. In i munnen skulle de självklart och efter många nej så försökte han smyga in de, som att jag inte skulle se. Så himla söt och så smart, förstår inte att han inte är en liten bebis längre utan en person som förstår mycket mer än jag tror.

Var på 4H besök med Öppna förskolan.

Vi var en stor skara som hade tagit oss dit till fots, med buss och bil.

Började eftermiddagen med att grilla korv och fika.

Kl ett kom föreståndaren och tog hand om oss. Vi fick en rundvisning på gården, gå in till djuren och hälsa på de. Alla barnen fick klappa djuren och sedan avslutades dagen med Traktoråkning.

Getterna var fruktansvärt keliga och de små killingarna hoppade upp på ryggarna när folk böjde sig ner. Hon hade förvarnat om detta och många pappor böjde sig ner för att barnen skulle få se hur killingarna gjorde. Några böjde sig ner för att skydda sina barn mot hårda horn och fick även de en liten killing på ryggen. Tristan tyckte det var spännande med de stora getterna när de stod och kliade sig mot staketet. Jag hade honom i bärselen och han sprattlade förtjust med sina små ben.

Nästa djur att besöka var tre små minigrisar, inte så spännande men söta var de. Grisar gör inte så mycket roliga konster och det var trångt inne i ladugården så det var svårt att se de små.

Fåren var trevliga djur. De stora bräkte högt och mörkt och de små extremt ljust. En av tackorna gillade verkligen att bli kliad och stod länge och lät alla barn och vuxna klia henne på ryggen. Tristan kände på pälsen och skrattade härligt glatt när tackan vände på sig och tittade på honom. Lammen var roliga när de sprang omkring och lekte men roligast var nog ändå traktorn som fyllde på alla vattenhoar. På väg ut ur hagen började Tristan att låta som ett får. Vet inte om det var en slump eller om han faktiskt försökte få fram ett bäää. Roligt lät det.

Kaninerna var sista anhalten innan traktoråkningen och då började lilleman bli riktigt trött. Vi klappade kaninerna lite och tittade lite mer på traktorn som nu hade förflyttat sig upp till ladugården.

De stora barnen hoppade upp på vagnen för en åktur och jag bäddade ner skrutten i vagnen och promenerade hem genom skogen.

En härlig dag utomhus, många skratt och förvånade miner när djuren lekte. Tyvärr lite kallt, dubbla byxor var faktiskt ett par byxor för lite.

Känner mig ännu mer sugen att placera Tristan på en ur och skur förskola nu, synd att det inte finns någon i vårt område. Någon som är sugen på att starta en?

Jag gillar verkligen konceptet 4H men lite irriterad kan jag bli när de först står och pratar om att de tänker miljö/hälsa/undervisning/barn och sedan står med traktorn på tomgång undertiden de fyller vattenhinkarna. Samtidigt står alla barn i närheten och ska få klappa kaninerna och föreståndaren försöka berätta om de här ulliga gulliga små sakerna. Hur svårt är det att stänga av traktorn under en kvart?

När vi vaknade idag sken solen och det var en alldelens blå himmel. Hela min kropp skrek efter friskluft och sol. Under tiden som jag fixade frukosten så gjorde jag iordning en picknick väska, kaffetermosen fylld till bredden och mat till Tristan så att det inte skulle göra något om vi blev borta i flera timmar. Och det blev vi.

Kl 11 satte vi oss på bussen och åkte in mot staden, en av alla trevliga göteborgare undrade om hon skulle hjälpa mig med vagnen men vid det här laget så kommer vi upp på de flesta bussarna. Tycker det är otroligt många som frågar om jag vill ha hjälp och oftast är det de som är lite yngre, typ gymnasieåldern, som undrar. Känner mig sällan besvärad när jag ska på bussen och det är inte så ofta man behöver be någon flytta på sig för att vagnen ska få plats.

Väl inne i stan hämtade vi Tristans nya byxor från Fina frön, så underbart fina blev de och hon var lika trevlig som vanligt. Efter en liten promenad och fundering var vi skulle slå oss ner hade Tristan somnat och jag satt mig på filten utanför Hagakyrkan. Tänkte att jag kanske skulle ta bussen hem innan bussbiljetten hade gått ut (gäller bara 1,5 timme) men det var så otroligt skönt i solen. Kaffe, glass och en tidning. Tristan sov hårt för han vaknade inte när kyrkans klockor slog 12.

När min son började bli less på att sitta på filten och leka gick vi vidare mot slottsskogen. Varför finns alla mammor inne i stan? Var håller alla mammor på Hisingen hus? Det är sällan jag möter mammor när jag är ute och går hemma, de flesta vi stöter på kommer från en förskola eller är på väg till en. När man kommer in till stan så är det mammor, pappor, far och mormödrar överallt.

I lekparken Plikta gungade vi, tog många vingliga steg och pratade med bebisar. Det är så roligt att se hur Tristan reagerar när det kommer barn i hans ålder eller lite äldre. Han blir så himla glad, vill gå fram till de och känna på de. Det kom fram en liten kille och hans storebror, den äldre sa "Nisse, är du kär i den där tjejen" (och syftade på Tristan) Hur söta är inte barn. När de gått därifrån började jag fundera på varför han trodde att det var en tjej. Om det berodde på hans röda jacka och mössan som har rosa inslag, kan en pojke som är så liten (kanske 3 år) associera färg till kön eller var det bara tankarna om att pojke flicka hör ihop och att när hans lillebror Nils tittade på Tristan så var han automatiskt kär. När börjar barn tänka på kärlek?

Innan det var dags för hemfärd hann vi mata fåglarna tillsammans med Linda, Meja och Joline. Det var inga fåglar där när vi kom men när brödsmulorna började ramla mot vattnet så flockades måsarna snabbt. Tycker de kan bli lite läskiga när de kommer så nära och nästa äter från handen. Tristan tyckte att det var spännande och blev alldelens ivrig där han satt i vagnen när de flaxade omkring ovanför vattnet. Det gäller verkligen att inte visa att det är lite läskigt. Undra hur det ska gå med alla spindlar, hur ska jag lyckas låtsas inför Tristan att jag inte tycker de är fruktansvärt obehagliga.

Jag och Tristan tog en härlig promenad i skogen idag. Han fick sitta i bärselen under tiden vi gick i skogen. Vi hade solen på oss hela tiden men på höger sida var det alldelens svart. Var lite rädd att vi skulle hamna i det svarta ovädret på vägen hem men som tur var hann vi hem innan det började att regna och solen sken på oss hela tiden. Måste vara för att jag hade little mr sunshine med mig.

På väg hem, höger och vänster sida av vägen

Igår var det en helt underbar dag. Solen sken, det börjar bli riktigt grönt ute och det var varmt. Efter fm tuppluren och intag av en lunch klädde vi på oss, satte oss på bussen och åkte till slottsskogen. Där mötte vi upp några vänner, mumsade på glass och tittade på djuren.

Tristan blev mest förtjust i fåglarna och faktiskt tror jag att de små, icke inhängnade, vanliga fåglarna var mer intressanta än de underbart vackra påfåglarna.

Tristan åt lite mellis på en stock och provgick sina söta converse, som är aningen förstora. Måste försöka hitta ett par skor som sitter bättre på lilla tjockisfötterna.

När dagarna är så här bra önskar jag att de aldrig tog slut. Att alla dagar var så här mysiga och underbara, att vi bara kunde mysa utomhus alla tre och att vardagen aldrig skulle få börja igen. Samtidigt så är det väldigt skönt med vardag för oftast så händer det så mycket på dagarna och tyvärr kanske det ibland går alldelens för fort.

Denna tidstanke slog mig hårt på morgonen när jag sorterade tvätten och hittade kläder som Tristan fick i present när han föddes. När han fick de kläderna (i storlek 80) så kändes den tiden som en evighet fram. Jag tänkte att han skulle kunna ha de när han är ett år och att det då skulle vara sommar. Lade de längst ner i lådan med förstora kläder och nu ligger de där i vår tvätthög. Missberäknade kanske åldern i förhållande till storleken men snart är det sommar och snart har det här första året tagit slut. Jag vill aldrig att det ska ta slut, jag vill vara hemma så här hela dagarna. Mysa med Tristan i all evighet, besöka biblioteket, öppna förskolan, träffa vänner och leka hemma. Tror att jag börjar få lite jobbångest och det blir inte bättre av att jag måste sätta mig ner och skriva en cv.

När jobbångesten dyker på mig försöker jag tänka på att hela våren är kvar och sommaren också. Att jag ska njuta så mycket som möjligt av att kunna gå ut, sätta mig och min son på en filt med lite fika och ha det så där härligt skönt. Suga ut det bästa av varje sekund och njuta fullt ut. Antagligen så kommer det hela tiden att komma underbara dagar och tillfällen hur gammal han än blir och hur livet än utvecklar sig. På bussen igår var det en liten liten bebis som började gråta. Då tänkte jag på att min mamma sa när Tristan föddes att man hörde att han var nyfödd på gråten, då förstod jag inte vad hon menade men det gör jag nu. När han var så där liten och grät som bara en nyfödd kan göra tänkte jag att jag ville behålla den tiden länge och den tanken slår mig hela tiden..."det är den här tiden, nuet som jag vill behålla"